Fundeleringer...

Hej lilla bloggen... Och alla ni andra som orkar med att läsa mina inlägg...

Ibland undrar jag om/varför jag är så lyckligt lottad... Jag har fått 3 pappor och 2 mammor... En av mina pappor har jag kvar i livet och jag älskar honom lika mycket nu som när jag fick honom som 5-åring... Nu funderar ni nog, men jag är ett sk sommarbarn och fick världens bästa sommarföräldrar och de finns för mig och min familj fortfarande... Mamma & Pappa jag älskar er och mina småbröder.

Som jag upplever det så gjorde inte mamma och pappa någon skillnad mellan mig och sina egna barn och det är jag tacksam för. De lärde mig att man betyder nått även om det inte är biologiskt.

Här kommer en liten dikt som mamma lärde mig en gång när jag skulle åka hem till min biologiska familj:

När Berg och dal oss skiljer
och du mig inte ser
Tänk då på att det var Fia
som dessa rader skrev.


Dessa rader tänker jag ofta på när jag är nere och längtar efter dom...

Kram alla för nu...